idag ska man resa tillbaka till Oslo, känner verkligen inte för det, men måste man så måste man. varenda gång jag lämnar mamma får jag ångest och panik. 23år, men beter mig som en 6åring i trotsåldern. det känns oerhört jobbigt, och ensamt men när man är i oslo igen, går det bra.
mina dagar här nere har varit väldigt roliga,jag och pontus har varit på släktträff hos min mormor där jag träffade vår moster, morbror gammel farbror med fru och barn, varit på hälsomässa där jag fick kinesisk massage och hon kunde se vad man led av genom pulsen, helt otroligt men allt stämde, hon hade ju varit läkare i kina i många år och kunde denna urgamla (över 2000åriga) läkeform och hade healande krafter samt stängde mina chakra. var på ett par seminarium med medium och då trädde morfar och gamle morfar fram och hälsade och sa att det snart kommer barnbarn. OMG!
martin den fjanten var ju på direkt...
hämtade katten (Pärlan) en Birmakatt med stamtavla och många vunna tävlingar bakom sig, verkigen en riktigt riktigt söt katt, så lika de förra vi hade att man kunde trott det var en av dom gamla som var tillbaka.
nu bakar mamma kanelbullar och myser till det, har tänkt på en sak jag ska köpa till henne i julklapp, eller ja det är ju ett par saker man vill, fast fy vad allt är dyrt. ush känns som jag ska sprängas inifrån, vill bara prata med någon som inte dömer en, en som vet och kan hjälpa mig utan att tycka man är en idiot. vill bara gråta över denna saken, något jag ångrar så fruktansvärt mycket, det blir mer och mer ohälsa för det, och att inte försöka tänka på det är oerhört jobbigt, varför kan man inte bara vara totalt orörd från allt?
herregud hatar telefonförsäljare, ringe en nyss från energi-el. han lär inte ringa hit fler gånger iallafall, förstår inte varför folk ringer. förstår dom inte att när man är på en lista ska inte försäljare ringa hit? svårt ju.
nej nu ska jag lägga bullformar på plåtarna.
puss och kram
