har av många medium, homopater, människor. folk i stort sett, fått höra att jag är en känslomänniska! hur kan en enskild individ genom att endast känna min puls kunna säga hur jag är? det om något såg jag som väldigt facinerande när jag och mamma var på New Age-Mässan sist jag var hemma.
tänker på det, för att det har varit 3långa känslo-dagar. och det blir bara värre, karin var här i ca 5-6 timmar igår, och vi satt och diskuterade om en massa viktiga saker, jobb, livet, framtid, kärlek mm. och varför jag just nu vill skriva av mig är att, jag har inte varit intresserad av någon på jäättelänge, och blir så himla besviken och frustrerad och deprimerad, för att saker och ting går så sakta och att jag faktiskt tycker om någon, kankse är något jag borde lära mig-tålamod.
det är inte så att jag ofta pratar om det, hellre skriver jag, utan att mina kroppsliga uttryck kommer till känna,
tycker bara det är jobbigt, för jag var inte den tjejen fram till nu som fick känslor för någon. nu har jag. och det är fruktansvärt jobbigt, precis som om man inte kan tackla det, pga senaste förhållandena mina.
tror jag är en väldigt dömande människa, inte tror. jag har blivit det. tyvärr.
och nu med denna sak, hur vet jag att han tycker om och vill ha mig och bara mig, om han inte säger något eller ger uttryck för det?
som jag sa till karin, det är karma. allting kommer åter, ringen sluts.
är jag väldigt egoistisk nu eller går jag utanför min egoism och blir ett med mitt medvetande?
medveten om min egoism som är att mitt sinnliga/kroppsliga begär vill ha just denna människa?
och blir så medveten om situationen att jag nästan inte kan tänka på annat?
detta styr min dag. måste behärska mig.
är inte så att jag är den typen människa som går ut för att träffa någon, aldrig, det har alltid varit mot mina principer-hur full jag än varit.
än så de gångerna det skett-det är historia. det är år vi snackar om, människor utvecklas till de människorna vi vill vara, vara den stämpeln under våra kända föräldrar/släktingar, leva under denna press, att vi blir ett med denna situation.
det är inte egoism, det är att vara låst. låst i en situation man inte kan bryta mönstret, om man inte kan börja tänka,
tänka på ett nytt sätt, läsa filosofi, lära känna sig själv och bli ett med sig själv
bli medveten.
idag på jobbet hade vi samtal, tycker det är mycket svårt med såna här saker, skriva eller ringa det gör inget, men öga-för-öga, är en helt annan sak.
precis som om det är patetiskt, på något sätt.
blev att man mest tittade i bordet och skämdes över att man sa det, även om det grämer en som få, så skämdes man, skulle vilja säga tusen saker till, men fick bara till 4.
tycker det är svårt.
kanske är någonting man måste kunna utveckla på något sätt, för min del är det (se blandar in egot igen) om någon frågar mig, och drar ur mig saker, annars bara säger jag andra saker, istället för saken-botten.
ge mig råd
